Trodde ni på mig? Tyvärr så trodde fel personer på mig. Mina närmsta vänner höjde ögonbrynen och skrattade åt mig, resten åt upp skitsnacket som om det vore lördagsgodis. Jag är ledsen att erkänna att jag är samma gamla Dalida. Inte en uppenbarelse rikare. Inte ett gram mindre skeptisk. Inte upprepar jag samma misstag. För Einstein sade: "dumma personer upprepar dumma saker medan smarta hittar på nya". Jag gillar alltså att hitta på nya dumheter, som att låtsas få en uppenbarelse, bli troende för att spela ett spratt på mina vänner.

Det var tänkt att jag skulle leva mig in i den här rollen under hela augusti, och avslöja lögnen när jag väl hade rest bort (för att undvika hedersmord :) ). Men imorgon är det söndag, vet ni vad man som kristen gör på söndagar? Man går till kyrkan. Ärligt talat så orkar jag inte, och mitt lilla spratt är inte värt mödan. Så, Hej, Jag skämtade. Jag tror mer på Harry Potter än Moses.

Dessutom gav lögnerna mig en ångest. Jag antar att lögner inte är min grej. Det var svårt att hålla sig från att skämta om religion. Det är liksom den största skämtdatabasen. Har du tråkigt? Läs ett stycke ur valfri religion och skratta.

Min nya idol Aron Flam summerade mina åsikter KLOCKRENT i fredags, snälla ni som gillade förra inlägget. Lyssna här era äckel: