Jag veeet, ni har saknat min blogg. Kan ni lugna er lite. Vem pratar jag med? Jag vet inte. Ingen. Moving on... Previously on Dalidas Life:

Förra veckan åkte jag + massa internationella studenter till Niagara Falls. För någon som kommer från Huskvarna och bara har sett Fallets Dag så var den här synen OTROLIG! Jag råkade säga WOW på riktigt när jag först fick syn på det. Det var iaf väldigt fascinerande. Det finns ett fotoalbum på min facebook som jag antar att 99.9% av er redan har sett eftersom inga andra än mina vänner läser den här skitbloggen. Men om det finns någon läskig stalker där ute så ska jag göra livet enkelt för dig, och länka dig till mitt album som är temporärt icke-privat.

Jag och mina blattar. Hehe skojar. Inte.

Resten av veckan gjorde jag inte så mycket. Skola och sådant skojigt. Under helgen åkte jag till mina kusiner igen, alltid lika roligt. Jag älskar mat. Har jag sagt det? Jag älskar att äta på nya ställen och bara bli så mätt att man tror att man kommer svimma, men man gör inte det... så man äter mer. Jag lovar, jag säger inte det här för att jag är emo och inte har en spegel hemma, men jag har HAR REDAN GÅTT UPP I VIKT. Jag känner det! Men det är ok. Mitt mål är att likna min mamma när jag kommer hem. Men jag kommer bli emo när jag väl är fet. Så jag förutspår att jag kommer se ut såhär:

Är jag inte söt? M står för McDonalds. Gotta represent, yo.

Så igår när jag skulle hem från mina kusiner tänkte jag att jag kunde prova på GO Bus som alla tjatar som ska vara så jävla fantastiska. När jag bokade biljetterna sa kassörskan, "you'll have to transfer in Oshawa" och viftade med handen som om det vore den enklaste saken i världen. Då antog jag att bussen skulle stå där och vänta på tåget så jag snabbt och enkelt kunde hoppa på. Väl framme i Oshawa kl 21:10 var bussen inte där. Faktum är att bussen inte skulle komma förrän 00:23. Där, ensam, i en stad jag inte känner ngn, satt jag, flicka, 20 år och väntade i 3 timmar på en jävla buss. 6 timmar tog en resa som skulle ta 2. Dessutom stängde stationen kl 00, så jag fick stå i regnet i 20 min och vänta på bussen. INTE NOG MED DET, så tittade jag på A Clockwork Orange, som visade sig handla om oprovocerat våld, våldtäkt, och mord.... inte en bra film att se i den situationen. Men det får jag faktiskt skylla mig själv för. HUR SOM HELT, väl framme i Peterborough så promenerade jag hem från stationen eftersom jag inte litar på taxichaufförer utomlands (JA JAG ÄR RASIST, FUCK YOU). Ni märker att jag vill att ni ska tycka synd om mig va? Nämnde jag att jag är sjuk igen? Jag kom faktiskt hem oskadd så jag har egentligen ingenting att klaga på. Men en fet emokärring som mig måste göra det.

En sista grej. Apple har presenterat iPhone 4s. Vill ha. Hejdå.